tisdag 23 september 2008

tänk att det var så enkelt..

Efter min graviditet i början av 2006 vägde jag ca 70 kg till mina 165cm. Jag trivdes inte alls med mig själv och att köpa kläder kändes inte så lockande eftersom ingenting satt snyggt längre tyckte jag. Nä.. nu måste jag få bort mina extra kilon tänkte jag, och så började jag äta enligt viktväktarna och tog även raska prommenader flera ggr i veckan. Kylskåpet var fullt av lättprodukter och fullkornsprodukter och mycket frukt och grönt. Maten bestod av fullkorns mackor utan smör och med magert pålägg, lättfil och lite musli, fullkornspasta/ris med mager skinka och sallad till, potatis med magert kött och sallad.
Jag kämpade på så gott det gick i ca två månader. Jag lyckades gå ner till 63kg. Ständigt hungrig, sötsugen och stressad över detta points räknande. Efter ca två månader blev det för jobbigt att ständigt kämpa mot hungern och suget, så jag började äta "normalt" igen. Vikten började sakta men säkert krypa uppåt på vågen och lagom till hösten vägde jag 67 kg. Suck... varför kunde jag inte skärpa mig? Hade ju bara 3 kg kvar. Jag började med pulverdieter, höll på i ngr veckor och var även då ständigt hungrig så jag föll tillbaka till mitt "normala" ätande igen.

Månaderna gick och en dag beslutade jag mig för att börja viktväkta igen. Men den här gången skulle jag bita ihop och strunta i hunger och sötsug. Nu jäklar ska 7 kg bort! Jag var så peppad.
Jag stod ut i ca tre veckor denna gång. Sen började jag äta "normalt" igen. Vad är det för fel på mig som inte klarar detta???
Jag pratade med en dietist om att jag ville minska i vikt och hon berättade för mig hur jag skulle äta. Jag skulle hålla mig kring 1200 kcal om dagen och äta så magert som möjligt och välja fullkornsprodukter. Denna gång stod jag ut i ca en vecka. Ska det vara så förbannat svårt att gå ner i vikt? Dålig karaktär är vad jag har! Det är mig det är fel på! Jag ger upp!


I jan i år pratade jag med en vän till min mamma som berättade om Annika Dahlqvist och hennes metod för att gå ner i vikt. "Du ska äta mer naturligt fett och dra ner på kolhydraterna" Que?! Äta mer fett när man vill gå ner i vikt? Jag började genast läsa om LCHF (low carb high fat). Allt lät ju så logiskt. Ät så naturligt som möjligt, bort med light produkterna, sockret och minska på kolhydraterna, fram med fullfeta livsmedel. Bort med de konstgjorda margarinerna, fram med smöret.

Den 11 feb i år började jag med LCHF. Har inte kännt mig så här frisk på länge. Jag har ett jämt och fint blodsocker. Det ständigt diffusa illamåendet är bort blåst, ingen candida, inget sötsug, ingen uppblåst mage och utslagen på armarna är i stort sett borta. Nu efter sju månader börjar min kropp äntligen släppa på fettet och jag minskar sakta men säkert i vikt. Tänk att det var så enkelt... bort med kolhydraterna och in med fettet.

5 kommentarer:

Lisa N sa...

Full fart framåt min unge!
Det finns många som lider och som vill ha din hjälp!

April sa...

Hej! Vilken snygg blogg! Jag ser fram emot att läsa mer när du har hunnit utveckla den. Jag har också hållit på att slåss med ca 10 kg övervikt, som jag har pinat bort, inte stått ut och gått upp igen. För närvarande är ungefär hälften borta, och jag känner som du: Tänk att det är så lätt! Jag visade upp mig för en vän och frågade "Märker du nån skillnad?" Svaret blev "Du är mycket gladare" Jovisst, jag hade hoppats på en kommentar som magen är mindre eller liknande, med GLADARE är ju faktiskt viktigare. Eftersom jag är fullt frisk och bara lite lönnfet.

Lycka till!

Sarah N sa...

Tack! vad glad jag blir. Jag håller fullständigt med. Alla hälsovinster man får av denna kost väger ju tyngre än själva viktminskningen, om man bara som vi är lite lönnfeta ; )

Välkommen tillbaka!

Sarah

Jennys Chiari sa...

Jaa visst är det härligt när man inser att orken kommer tillbaks, man är glad och pigg. Några kilon har rykt på kuppen och det är ju ingen nackdel ;) Nu hoppas jag att min familj kan njuta av LCHF, liten som stor. Att kunna knäppa skolan på näsan är en tok-idé jag har. Fin blogg! Ska läsa mer ;) mvh Jenny

Sarah N sa...

Hej jensten!
Kul att du hittade hit : )

Är lite inne på ditt tänk också. Det där med att knäppa skolan på näsan.

välkommen tillbaka

/sarah